8 sep. 2016

Så jävla paxad

Jag trodde faktiskt att det inte skulle kännas annorlunda.
Ingenting i våra liv har egentligen förändrats förutom att jag nu kan peka på honom och säga:
"Ser du den där skäggiga snyggingen? Det är min man."
Eller fnissa maniskt då min man i förbifarten säger "min fru."

Det borde inte göra mer skillnad än så. Vi är gifta med två katter, bor i samma lägenhet och förutom en massa vackra foton, roliga prydnader och härlig minnen så är vi likadana som innan den 2:e Juli.

Men så är det inte.

Det känns. Det känns från nere i tårna ut i hårtopparna att jag är gift. 
Jag känner det och det är känns fantastiskt. Det känns som om vi är så totalt sammansvetsade man kan bli, vi är så jävla paxade och det känns som jag vunnit.

Jag vann.

Och jag vinner varje dag.

För jag har en man.
Men inte vilken man som helst.
Utan den där skäggiga snyggingen som får mig att skratta från djupt ner i magen, det är min man.