Jag vet! Visst är det inte klokt hur lite jag skrivit det senaste. Blogg dvala hela sommaren. Mycket har naturligtvis hänt under tiden jag varit under the radar (som proffsen säger på andra sidan Atlanten) och visste vore det konstigt om så inte vore fallet. Inte ska jag babbla sönder det här inlägget med en massa tjat om smärta hit och dit (vilket i ärlighetens namn kan bli lite tjatigt i längden) utan jag uppdaterar er härmed med en endast mening. Håll i er nu:
Denna sommaren har varit fylld med sjukgymnastiska övningar som stärkt min bål och en rödhårig psykolog som ser ut som en god vän till mig och mycket regn min balkong har sett ut som en djungel eftersom jag inte kunnat sluta plantera växter mer Enanton trappat ner på Tiparol och fått utsättningsmärtor och det suger ju Allan har blivit äldre och visare varit i Stockholm och beundrat Läcköslott ihop med Christoffer och en enbent anka och mycket god mat lite för mycket god mat kanske stor sorg då en fantastisk man lämnade oss begravning och bussar som jag tar själv lär mig min egna kropp framsteg fysiskt är snart redo att börja praktisera äntligen fiskarna i akvariet växlas allt eftersom de lämnar oss via toastolen Christoffer jobbar och sliter jag blir blond sen rödhårig igen då jag tappar hår vi letar ny lägenhet Vi firade 3 år som ett par fast jag trodde att det var 4 år och jag kan gå ner på stan nu utan att gråta av smärta fast vägen hem kan bli lite väl tuff fortfarande en kalashärlig kräftskiva med mina nära och kära inklusive en viss luftgitarr jag tar nu 275 mg Tiparol om dagen istället för ursprungliga 400 mg vilket jag tycker är värt att hurra för Hurra!
Det var ju busenkelt. En endaste liten mening och vi är ikapp. Jag skriver fortfarande på min bok, fast har tappat energin efter allt som rörts runt. Nu är vi däremot igång igen, både jag och min författar partner. Det känns skönt att komma in i samma gamla spår igen.
Nog pratat om min sommar nu, hur har din varit?
