29 mars 2012

Skräckslagen

Påminnelse till mig själv:


Om du har ont och behöver distraheras med en film, särskilt då Christoffer sover och du är själv, se för fasiken inte på en skräckis.


Undrar om jag kommer våga somna inatt? Paranormal activity av alla filmer. Nu ligger det spöken och lurar varje tänkbar vrå.


Published with Blogger-droid v2.0.4

Super Mario Elin

Jag har börjat morgonen i kloakerna.

Okej, må vara en smärre överdrift men jag har vart under diskbänken och skruvat loss avloppsrör. Tänk vad glad man blir då man står vid kaffekokaren vid halv sex och ser hur vattnet fyller vasken.


Fast, om jag ska erkänna en hemlighet, så är det ingenting jämfört att vakna med smärtor. Jag blev till och med lite förundrad av den konstiga orangea klumpen som korkat igen rören. Stor som en morot.


Råd, bli inte så nyfiken på avloppsstopp att du börjar peta och gegga med det. Det är skit äckligt. Tack så mycket tacofärgade fett som ser så lurigt ut!

Dra sen inte en diskborste genom röret så att gegget skvätter runt dig som en vattenspridare. Vidrigt!


Men fortfarande så mycket bättre än att ha ont!


Jag njuter rent av att kunna klaga på vardagssaker som stopp i avlopp och för mycket tvätt. Ett tecken på att jag mår bättre.


Nu sitter jag i soffan med mitt kaffe och tittar på Big Brother reprisen. Inväntar dagens mamma dotter dag. Ska bli roligt att leka med mamma!


Jag hoppas ni alla får en lugn och busig dag!


Published with Blogger-droid v2.0.4

26 mars 2012

Konstigt ticks?

Jag sitter på bussen. Ska åka ner på stan och ge Christoffer pepp innan hans intervju. Om jag hinner fram i tid.


Har du problem med att lyssna på musik i hörlurar då du sitter på bussen? Just nu kniper jag ihop läpparna och andas i konstigt i skräck att jag ska börja sjunga med i Robyns låt utan att tänka på det. Undrar om mitt flämtande inte är snäppet värre då det sitter en drös ungar runt mig?


I'm gonna loooove you like I neeeever beeen hurt befooor!


Fan nu fastna jag med I-poden i dörren!


Published with Blogger-droid v2.0.4

25 mars 2012

Jag är en krokus

Vilken dag jag hade igår!


Vi åkte hem till mina föräldrar för att äntligen kunna umgås. Det var evigheter sen vi var i de Dalslänska skogarna och uggla runt. Min storebror Dan och brorson Jonathan hade redan hunnit före oss så halva familjen var samlad (på något vis gick detta ihop i min matematiskt efterblivna skalle).


Vi grillade, pratade, grillade, umgicks i trädgården och flumma runt. Det var så roligt! Fram med leksakerna och snart kastade vi runt på en freesbie. Då hörde jag Dan säga:


"Hade du trott att du skulle stå här och kasta freesbie, för två år sen?"


Hell to the no. Aldrig. Och ändå tänkte jag inte tanken då jag slängde iväg den platta plast tallriken åt helt fel håll (jag kommer inte bli en freesbie proffs). Det är så kul hur min älskade familj lägger märket till såna saker. Jag och Christoffer tänker liksom inte på det på samma sätt eftersom vi upplever framstegen stegvis. För min fina familj blir skillnaden större. Det är fantastiskt att få såna kommentarer.


En annan sak jag chockades av igår var då vi var samlade i soffan och jag kom på att jag umgåtts med dem hela dagen. Inte en enda gång var jag tvungen att lägga mig i mammas och pappas rum för att vårda ryggen. Fan, jag packa inte ens upp värmedynan!


Jag har verkligen kunnat umgås med min familj. Prata med Dan, se på roliga sjuka klipp och lyssna på bra musik. Tjattra med mamma och pappa. Och leka med Jonathan, så som jag velat med inte orkat förut.


Detta var min första riktiga vårdag och precis som naturen känns det som att jag vaknar till liv igen. 2012 är fanimej året allt kommer fixa sig, jag känner det!


Published with Blogger-droid v2.0.4

23 mars 2012

Mitt bajs är rosa!

Doktor Duktig har än en gång bevisat att han är värdig sitt namn. Och än en gång har jag bevisat att det är svårt att lära en läkarrädd tjej att inte ha hjärtklappning innan ett doktorsbesök. Idag var jag galet orolig för allt och alla. Som tur är fick jag skjuts till vårdcentralen av min storebror Dan och hans son Jonathan (det var Dan som körde). Då vi gick igenom de automatiska dörrarna ylade Jonte glatt "Älin, mitt bajs är alldeles rosa och luktar gott!" Det var fantastiskt underhållande och distraherande må jag säga. Jag är så glad att de var med, de gjorde en nervig stund riktigt kul.


Sen satt jag där i rummet med Doktor Duktig och oron försvann direkt. Jag babbla hål i hans huvud som vanligt. Men till min stora glädje fick jag veta att Duktig bokat in ett möte med ett rehabteam som ska värdera mig och hur vi ska gå vidare. Det känns verkligen toppen! Jag behöver hjälp med vart jag ska och när jag ska!


Doktor Duktig sa också att jag inte ska oroa mig över min förra månad. Att jag kommer ha stunder då det gör mer ont igen men det blir lätt så. Det kändes så skönt att få det bekräftat.


Nej nu ska jag fira detta med lite mer bubbelvatten innan jag däckar bredvid den coolaste mannen i världen (ja Christoffer jag menar dig så klart).


Published with Blogger-droid v2.0.4

21 mars 2012

Paus i härjandet

Jag ligger på soffan och ugglar denna morgon. Ryggen säger ifrån efter mycket grejande denna veckan. Men det gör ändå inte så ont att jag gnyr som en kinkig två åring då jag måste röra på mig. Med andra ord: det har varit mycket värre.

Så vad gör jag på dagarna nu då? Jo, låt mig bjuda in dig till min vardag. Jag går upp på morgonen samtidigt som min älskling så tidigt att jag förväntar mig ett: wow!

Klockan halv sex rullar jag upp ur sängen som en mörbultad tillpucklad och utskiten köttbulle. Mycket kaffe och gos innan mitt hjärta ger sig ut i stora världen. Då väntar jag på det senaste Big Brother avsnittet som sätter igång vid sju. Sen sitter jag här i soffan och ojjar mig över idioterna i huset.

Jag har en bra app på mobilen där man kan göra listor (jag älskar listor) där jag raddat upp sånt som ska göras. Vattna blommorna, tvätta, skriva, göra mina övningar och mycket annat smått och gott. Denna lista matar jag mig igenom i en maklig takt, helt beroende på om Endon gör mig sällskap eller inte. Min arbetsdag tar slut samtidigt som Christoffers klockan fyra.

Men jag har svårt att hålla mig till en syssla åt gången. För någon dag sen diskade, laga mat, tvättade och sydde jag samtidigt. Jag var riktigt förvirrad och hade mycket väl kunnat lägga ett par trosor i stekpannan och sytt ett köttbulleskärp. Som tur var blev det inte så.

Idag blir jag tvingad att ta det extra lugnt. Fy fan va tråkigt! Men det ger mig faktiskt en chans att ta ikapp lite skrivande som jag missat i mitt vårstädande. Är idag på kapitel 20... Kanske får ihop ett par till innan lunch? 

Published with Blogger-droid v2.0.4

18 mars 2012

Endo i mobilen

Nu jäklar kommer inläggen bli fler men antagligen snäppet kortare. Äntligen har jag klivit in i android världen och kan nu blogga via mobilen. Vi får hoppas att jag kommer dela mer av min vardag med hjälp av denna grejimoj.


De senaste fyra dagarna har livet kommit tillbaka till mig. Den senaste sprutan har varit fantastisk och gjort sitt jobb (som sig bör). Månaden innan fick jag en jävla slapptask till spruta som bara jävlades. Den va som en Big Brother medlem som söp, trasha och hånade min stackars kropp.


Men nu har energin kommit tillbaka och jag gör hela tiden mer än min kropp orkar. Fast jag får inte alls lika ont av det som förut. Istället har jag.... Håll i er nu.... Wait for it.... TRÄNINGSVÄRK! Fy fasiken va underbart!


Nu ska jag städa ihop med min älskling och det ska bli så himla kul. Vårstäd here I come (för att va lite svengelsk som ungdomarna där ute).M


Published with Blogger-droid v2.0.4

8 mars 2012

Spruta i mig!

- Hittade detta inlägget opublicerat. Kan inte minnas att jag skrivit det men har (smart som jag är) listat ut att det är skrivet precis innan senaste sprutan. Klart ni ska få läsa det också!- Nu skrattar jag åt min egna humor, liggande på soffan med datorn skumpande på magen.Lite sorglig är man nog ändå. Jag tycker att rubriken på detta inlägg är riktigt fyndigt. Att jag inte använt det tidigare!

För er som inte har en snuskig hjärna så är det uppenbart att det är Enanton dags. Äntligen! Denna månadens fanskap ska äntligen ta slut och jag lägger mitt totala hopp på att denna sprutan ska ta som den ska. Jag tror att den förra hamnat på någon nerv och inte funkar som den skulle. Och biverkningarna, de satans biverkningarna! Give me a break!

Jag har börjat få ont längst bak i underkäken, vid den dumma visdomstanden. Skräckslagen såg jag framför mig hur jag skulle bli tvungen att åka till en tandläkare och torteras. Idag kikade jag in i munnen med en ficklampa app (det är så behändigt med de här nya mobilerna) och såg massor med små blåsor. Aldrig förr har jag blivit så lycklig av munblåsor! Ingen tandläkare för denna fröken fräken inte! Tydligen ännu en biverkning av hormonerna. Hellre det än att tappa allt hår, kräkas som en gris och hallucinationer. Egentligen har jag kommit riktigt lindrigt undan. Nej, nu får ni hålla tummarna för mig! Nästa månad SKA bli smärtfri, om jag så måste banka skiten ur Endon med Enanton.

7 mars 2012

No more Facebook

Jag och Christoffer pratade i Söndags att vi vill sluta Facebooka. Och vilket sammanträffande! Dagen därpå pratades det i 4ans nyhetssoffa hur beroendeframkallande Fejjan är och en massa annat. Saken är den att jag inte vill sluta använda Facebook på grund av att jag är beroende, det är snarare så att jag känner mig stressad av det. Vill inte missa någons kommentar eller Gillande. Och varje gång jag träffar någon och jag ska berätta om något nytt som skett i livet så blir det ett "Ja just det, jag såg det på Fejjan." och sen har man inget kul att sprida vidare.

Jag saknar att hänga med / maila / sms.a /ringa och bara allmänt VA med folk. Jag tog mig en funderare och har idag bestämt mig för att jag behöver låta bli sidan helt. Håller på att ta bort mina bilder för fullt. Så fort bilderna är helt borta kommer jag att stänga ner mitt konto.





Men bloggen är ju kvar, så klart, och alla goa som ville snacka lite är jätte välkomna till min mail eller (de som känner mig väl) slå en pling för tusan! Till och med ett sms, som är personligare är ju roligare än ett meddelande på Fejjan.


Denna månaden är det Endometrios Awareness month så nu får vi ta tillfälle i akt att berätta för alla vi känner om denna nedrans sjukdom! Jag har själv skickat ett mail till Uppdrag Granskning, med min historia och åsikter kring den bristande vården. Många av mina fina vänner har också skickat iväg mail där de uppmanar att ta en kik på detta ämne. Uppdrag Granskning får ju flera hundra mail i veckan, får de många om samma ämne borde detta peppa dem ännu mer! Hoppas jag i alla fall!

Om du också vill kontakta Uppdrag Granskning så är deras mailadress: granskning@svt.se

Och låt mig avsluta med uppdatering om min bok: Jag har nu skrivit 15 kapitel, 41 sidor och 17 136 ord. Det går framåt, mina vänner, sakta men säkert!