Hur var mitt år 2011 egentligen?

Det må vara några dagar kvar av 2011 men jag är ändå redo att se tillbaka till tiden som varit. Och vad gör inte detta enklast men roligast om inte med hjälp av ett litet frågeformulär. Så nu kör vi.

1. Vad var det absolut bästa som hände 2011?
Enantonbehandlingen som gör mig bättre! (Woho!)

2. Vad var det mest utmanande som hände?
Enantonbehandlingens biverkningar. Klimakteriet är inte att skratta åt (förutom då det är löjligt underhållande) (som då jag grät av lycka för att Sanna, min blivande svägerska, diskade min matlåda).

3. Vilken glädjestund var mest oväntad år 2011?
Att Enantonbehandlingen fungerade mot Endon. Vi vågade inte ens hoppas på att den skulle funka så här bra.

Sen...Eh, läste du om hur jag grät av lycka för att Sanna diska min matlåda? Det var ju rätt så oväntat. Jag har så många olika stunder då jag blivit rörd att det kan komma att bli en bok om dem. Men jag har gråtit så fort någon gjort något snällt mot mig. Nu i Julas då hela min familj fröjdades över att jag är så mycket piggare nu. När jag fick en applåd och hurra rop brast det och jag sprang in i mina föräldrars sovrum och fulgrät (av glädje). Sen blev jag så glad över min Decoupage present från Christoffer att det svartna för ögonen. (Sant!) För att inte tala om alla gånger jag sett på min älskade Christoffer och känslorna har blivit så stora att de runnit ner för mina kinder.

4. Vad var ett oväntat hinder?
Vågen och hur mycket självkänsla jag (ovetande) lagt på min vikt. Trodde jag visste bättre än så. Sen plågas jag av röksug just nu, trodde inte jag skulle stångas mot nikotinet igen.

5. Beskriv år 2011 med tre ord:
Smärta, kreativ och kärleksfull.

6. Välj tre ord som din partner/vän skulle beskriva ditt 2011 (fråga inte personen utan gissa vad du tror att svaren skulle bli):
Kärlek, hormonmonster och pyssel.

7. Välj tre ord som din partner/vän skulle beskriva sitt 2011 (än en gång, fråga inte personen ifråga utan gissa för fasiken):
Lycka, skrivande och kärlek.

8. Vilka var de bästa böckerna du läste?
Eftersom jag är en boknörd blir det en topp 10 lista (inte i någon särskild ordning).

Niceville (eller: The Help, som den egentligen heter) av Kathryn Stockett
Kattöga av Margaret Atwood
What we talk about when we talk about love (novellsamling) av Raymond Carver
Never let me go av Ishiguro Kazuo
Liftarens guide till Galaxen av Douglas Adams (bättre sent än aldrig) (de tre första böckerna)
The Tower och French (noveller) av Christoffer Sandman
Norwegian Wood av Haruki Murakami
The metamorphosis av Franz Kafka (så jäkla rolig!)
Slaughterhouse five av Kurt Vonnegut (nu börjar jag låta lite pretansiös men denna klassiker va riktigt bra!)
After the quake av Haruki Murakami

9. Med vem hade du din mest värdefulla relation?
Duuuh, Christoffer så klart. Så självklart att vi nu kan himla med ögonen, på tre. Ett... två...tre!

10. Vilken var din största personliga förändring från Januari till December 2011?
Endoslakten! Jag är piggare, smärtfri(are), gladare, friare och ska få ge mig ut på jakt efter en praktikplats där jag ska få testa att jobba lite.

11. På vilket/vilka sätt har du växt emotionellt detta år?
Jag har blivit säkrare i mig själv. Vet vad jag vill ha i mina relationer. Lärt mig sätta gränser. Har också fått mer skinn på näsan, utom då hormonerna är i gungning. Jag har också lärt mig tvinga mig själv att sluta stressa. Plus att jag vet vad jag vill bli då jag blir stor.

12. På vilket/vilka sätt har du växt spirituellt?
Jag har gått ur Svenska kyrkan.

13. På vilket/vilka sätt har du vuxit psykologiskt?
Min läkarskräck är inte lika skräckig längre. Min optikerfobi är borta och jag äger nu två par brillor. Jag har ockå lärt mig att jag är minst lika älskvärd även då jag är ledsen som då jag är glad och sprallig.

14. På vilket sätt har du vuxit i dina relationer gentemot andra?
Jag har lärt mig sätta gränser och inte låta mina vänner kräva mer av mig än jag skulle kräva av dem. Jag har gått in för att berätta för de jag håller av hur mycket de betyder för mig. Jag har tur som har de fina vänner jag har!

Att jag också är piggare gör att jag orkar umgås och hitta på mer roligheter med mina godingar. Det är ett stort mega plus!


Sen längtar jag efter att kunna gifta mig med min Christoffer. Jag vill det nu. Pronto!

15. Vad har varit roligast på jobbet?
Detta kommer jag att kunna svara på i 2012s frågeformulär.

16. Vad har varit din största tidstjuv år 2011?
Att invänta effekten av hormonerna, att invänta läkar/sjukgymnast/smärtenhetens bokade möten. Tålamodet har tvingats bli större detta året. Och de många timmar jag legat framför TV.n och väntat på att smärtlindringen ska ta. Så kortfattat: Endojäveln.

17. Hur tillbringade du bäst din tid år 2011?
Fastklistrad vid Christoffer. Gos, hångel och jox. He he he...

18. Vad var det största du lärde dig år 2011?
Allt kommer att bli bra.

19. Skriv en fras eller uttalande som beskriver ditt 2011:
Kärlek övervinner allt, ta mig fan.

20. Vad funkade riktigt bra detta år?
Fläkten jag fick av mamma och pappa.

21. Vad funka riktigt dåligt 2011?
Smärtkliniken i Uddevalla (som aldrig hörde av sig mer) och Uppsala Endoklinik som var dryga och dumma i skallo. Plus spikmattan vi fick i julklapp förra året, den gör ju bara ont.

22. Fick någon barn detta året?
Jajemensan. Många barn föddes år 2011.

22. Gifte sig någon du kände år 2011?
Ja, om jag inte minns fel så var det Petra som klädde sig i vitt i år.

23. Vad är du stolt över att du åstadkommit detta året?
Mina pysselprojekt. De gjorde så att det kändes som att jag hade ett arbete att utföra. Kan ha blivit lite besatt på slutet då jag gjorde marmelad, tänkte marmelad och drömde marmelad. Jag var en marmeladoholic.

24. Inom vilket område var du mest framgångsrik 2011?
I mina relationer. Min älskade familj. Min fantastiska sambo. Då jag var kreativ kände jag mig framgångsrik som bara den! Plus att jag börjat skriva ordentligt, har hunnit med fem noveller redan. Också då jag orkade städa och laga mat. Att besegra Endon gör att jag känner mig starkare hela tiden.

25. Vilket var din favorit svordom?
I RÖVEN!

26. Vad är du mest stolt över?
Christoffer. Crelin. Och mina små fötter så klart.

27. Vad ångrar du att du gjorde år 2011?
Att vi glömde biljetterna då vi åkte till Bokmässan i Göteborg. Fast det var ju inte hela världen. Annars väljer jag att inte ångra något, det är som att springa på ett löpband. Man blir helt utmattad men kommer ingenvart.

28. Vilka lärdomar tar du med dig till 2012?
Att säga hur jag vill ha det. Att jag är starkare än jag tror. Och att inte mixa kokande varm sås i en blender, locket flyger ju fan av. Och gör för all del inte om det en gång till för att vara säker på att det var en dum idé. Det gör minst lika ont två minuter efter första gången.

29. När följde du din intuition senast?
När jag köpte julklappar. Och det blev riktigt bra må jag säga.

30. Vilken musik/grupp/artist upptäckte du 2011?
Florence and the machine. Bra grejer.

31. Vilka framgångar har du glömt eller tagit förgivet som förtjänar lite extra hyllning?
Att jag lärt mig virka, brodera, laga flera nya maträtter, lita mer på min röst, målat tavlor, sytt och grejat. Jag har gett mig själv fria tyglar att testa nya saker detta året. Som att skapa egna stearinljus och planterat blommor. Det har varit jätte kul. Ska börja med Decoupage snart!

32. Vilka filmer var bäst år 2011?
Eftersom jag inte bara är en boknörd utan också en filmnörd så blir det än en gång 10 i topp, fast utan någon särskild ordning.

Apornas planet (R)evolution
Melancholia
Breaking Dawn (del 1)
Contagion
Coraline och spegelns hemlighet (gjord 2009 men sågs 2011)
Jane Eyre
Rabbit hole (gjord 2010 men sågs 2011)
The kings speech (gjord 2010 men sågs 2011)
Black Swan (gjord 2010 men sågs 2011)
Dumma mej (gjord 2010 men sågs 2011)

33. Vilka TV-serier följde/följer du?

Bron
Homeland
Allt för Sverige
Life
True Blood
The walking dead
Game of thrones (även då jag insisterar på att den heter King of thrones)
Top Model säsong 167 (eller liknande högt nummer)
An idiot abroad.
American horror story
Skvaller tjejer (på engelska)
Desperata husfruar (om vi råkar slå på tv.n vid rätt tidpunkt)

Som sagt, jag har behövt mycket TV för att distrahera mig detta år. Sen så är vissa av dessa serier löjligt bra också, måste jag ju understryka.

34. Vilken inspiration/tanke/idé/upplevelse vill du ta med dig och använda år 2012?
Jag ska bli författare. En avstressad, smärtfri Fru Sandman.

35. Mitt nyårslöfte för år 2012 är…
Jag ska inte röka en endaste cigarett till och ska njuta av nuet mer. För, precis som Madsen Mikkelsen säger: ”Livet är inte daaaagarna som passerar utan det är daaagarna du sover minst.”Hm… mycket passande för det jag vill säga…?

36. Avsluta meningen: “Detta år var ett år av…”
…kärlek, jävlar anamma, hopp och väldigt mycket skratt.

37. Senaste gången du grät var…
… då jag öppna en julklapp som Christoffer gav mig. Det var en ring däri och även då jag visste att vi inte kan gifta oss än (pengar behövs i massor!) så blev jag så upprymd och rörd att jag började gråta. Den dag han ställer sig på ett knä och friar kommer jag skämma ut oss fullkomligt.

38. Dog någon du kände år 2011?
Jag kände ju inte direkt Amy Winehouse eller Elisabeth Taylor men jag kände till dem. Och Bin Ladin dog också. Och någon mer sådan där gubbe… Gadaffi hette han va?


Fast, faktiskt gick mina två sötnos fiskar bort för ett tag sedan. Ponyo, som åt ihjäl sig och Bumbi som blev ihjälstressad av Kampfisken. En av våra dammsugar malar begick också självmord då han klämde sig fast mellan rötterna på vår växt, en dag efter vi köpt honom…

Annars, tack gode gud (som jag inte tror på), känner jag ingen som gått bort i år. Och så ska det förbli alla andra år också. Där med basta! Bara tanken gör det svårt att andas.

39. Skaffa du något husdjur 2011?
Jajemensan! Våra fantastiska fiskar hitta hem till oss i år. Låt mig presentera: Malarna; Sookie Stackhouse, Marlon Brando. Neon tetrorna; Den Gode, Den Onde och Den Fule. Dammsugar malarna; Sherlock Holmes och Dr Watson. Japanska kampfisken Haruki ”Murre” Murakami. Sist men inte minst våra Musse Mollysar, Douglas Adams med sina tjejer Meryl Streep, Holly Golightly och Bella. Plus Molly bebisen Arrietty som är liten som ett halvt russin.

40. Vad tänker du lämna bakom dig då du kliver in i år 2012, så du kan börja nästa år på ny kula?
Jag tänkte lämna kvar Endon i år 2011 faktiskt. Överge den i en sketen liten gränd där den får stå och skämmas i evigheternas evighet medan jag trippar vidare i skyhöga klackar, tajta jeans till mitt alldeles nya fantastiska jobb.

Psykbryt, sprutor och min pappa

Den tolfte Enanton sprutan har varit riktigt jävlig. Igår fick jag ett smärre bryt och fulgrät så intensivt att grannarna måste ha trott att ännu en av våra fiskar gått bort. Det har varit tungt denna månaden.

Det har tagit på mitt humör att bli liggande på soffan igen. Att också vara hormonell som tre gravida kvinnor i klimakteriet gör ingenting enklare. En mörk tung dimma som jag måste kämpat mig igenom varje dag. Jag blir rädd att detta är ett stort baksteg och att jag blir sämre igen, även då jag vet att Enantonen räddar livet på mig (nästan bokstavligt talat). Jag vet också att det är biverkningar på sprutan som gör att jag har djävulskt ont denna månad. Jag vet att mitt mixande med värktabletterna gjort att jag får mer ont. Jag vet allt det där. Men jag känner det inte. Känslorna löper amok och förnuftet står handfallet bredvid och ser på. Översättning: Jag blir så jävla trött på skiten.

Ändå har jag gjort saker jag inte kunnat för ett år sen. Till exempel åkte jag, Christoffer, hans bror Robin och min blivande svärmor Anna till Ullared! Jag blev sliten efteråt men klarade hela dagen där. När vi kom hem från shoppandet så ställde jag mig till och med och lagade mat (som Christoffer fick göra klart då ryggen sa emot) (men ändå!).

Igår, då jag hade min storartade fulgråts uppvisning, släppte jag på trycket. Spydde ut frustreringen som dålig mat. Som alltid lugnade Christoffer mig, bara att ha honom i mitt liv gör mig lycklig. Endon kommer vi att besegra, vi gör det varje dag. Ibland behöver jag bara bli påmind om det.

Sedan släppte den där tröga sega dimman och jag kunde se klart igen. Okej, jag kunde inte åka hem till min (snart) svärmor och baka, jag kunde inte ta mig ur soffan, jag har fått besök av nya smärtor som skräms och min hjälte Badkaret sviker mig ibland. Jag måste hitta tillbaka till tålamodet igen. Det känns bara så konstigt hur Endon kan stå så stilla medan tiden rusar fram mot julafton.

Min pappa ringde idag för att ge mig ett uppmuntrande pepping samtal. Det är så häftigt hur han kan säga i en mening vad jag försöker få fram i ett helt inlägg. Han poängterade att det verkligen går framåt, Endon får stryk! Sedan påminde han mig om min storebror Dans 30 års kalas. Då jag låg i hans sovrum, efter att bara varit uppe i en max en timma, och sedan hade panik för att det gjorde så ont och att jag missade så mycket. Det var för lite mer än ett år sen... bara...

Jag hade ett sms från pappa på mobilen som jag helt missat att se.

"Hejsan gumman! Hur går det? Jag hörde att det var jobbigt idag. Krya på dig. Puss Pappa." 

Det betyder så mycket mer än jag kan formulera i ord. Till och med då jag inte ens orkat svara. Att ha min egna hejjarklack underlättar mer än jag kan beskriva. Jag har tur.

Nej, nu blir jag så rörd att jag snart fulgråter igen.

Ullared 2009

Jul Ledigt

Mina älskade läsare.

Mitt huvud är luddigt och fullt av tankar, känslor och gröt. Samtidigt har jag börjat lägga fokus på det jag vill bli då jag blir stor. Jag har (idag) bestämt mig för att jag vill bli författare. Och jag ska ge mig hän till detta till 100%. Det innebär att jag måste lägga mer fokus på mitt andra skrivande just nu. Jag vet inte hur lång paus det kommer bli här, kanske bara en vecka eller kanske en månad. Men jag känner att jag behöver det. Om ni har frågor eller vill kommentera så gör jätte gärna det ändå, jag kommer naturligtvis ha koll på min älskade blogg även då jag inte skriver lika aktivt ett tag framöver.

Så för säkerhets skull önskar jag er God Jul och Gott nytt år!

Jag bjuder på en bild på mitt alldeles egen designade pepparkakshus. Första gången jag gör mitt egna lilla hus.

Välkommen in i min tidsmaskin

Kliv in kliv in för all del! 

Dagen i ära ska vi ta ett surr, svisch och hopp ett helt år tillbaka i tiden. För denna morgon, satt jag vid frukostbordet (ja, du läste rätt. Jag satt vid frukostbordet) (jag gör sånt nu för tiden) och försökte minnas hur förra året var vid den här tiden. Jag har svårt att minnas. Men som tur var har inte min tidsmaskin det. Den har ett minne som en elefant.

Nu kör vi, helt enkelt, slå dig ner så reser vi till den 5:e december 2010, inlägget Tomten, Tiparol & Torp

Låt mig citera mig själv:

Jag pysslar för fullt för att få ihop lite personliga presenter. Och för  att bli distraherad, som vanligt. För även om tomten står runt hörnet  så har Endon inte tagit ledigt (tänk vad många semesterdagar den jäveln  borde ha samlat på sig vid det här laget).

Det har varit jobbigt de senaste dagarna. Tillbringade tre pinande timmar på Torp (nej, jag lär mig aldrig) som nära på knäckte mig...

Jag var på Torp idag. Jajemensan. Och ont fick jag men inte alls i närheten av den smärta jag fick stå ut med då. Jag minns det vagt, min hjärna orkar inte hantera de där jävligt tunga stunderna och väljer att glömma bort. Men även då jag har det tufft, 2010, så njuter jag av julstämningen. Tar tillfälle i akt att önska mig något också.

Jag hoppas att Tomten fixar riktigt bra smärtlindring till mig i jul!  (Han kan ju få ta Endon också, men det kanske är att be om för mycket)  (det är ju påskharens jobb)(eller Jesus) (eller kanske Oprahs).

Inlägget efter detta är jag mindre skämtsam och har det riktigt svårt.

 Jag har badat två gånger och försökt att få lindring men det har inte  fungerat. Tabletterna har varit likt sockerpiller och jag har inte  kunnat ligga, sitta längre än någon minut innan jag börjat rulla runt  som en porrig mask. Sen mår jag illa. Jätte illa. Jag har alltid tagit  förgivet att det är magkatarr som gör mig redo att kräkas, men efter  lite tankeverksamhet idag så vore det ju konstigt om det inte var Endon.

Alltså,  jag är helt slut. All smärta, oron att inte få hjälp (vilket inte ger  mig något gott utan bara mer arg Endo), kämpandet med att hålla mig  sysselsatt och pigg, att aldrig veta hur ont jag kommer få idag men att jag kommer få ont, det gör mig galen!

Det inlägget hette (passande nog) Endo suger och borde dö.

Det är overkligt att jag mådde såhär för bara ett år sedan. Hur mycket mitt liv har förändrats. Jag är så otroligt tacksam att jag har Doktor Duktig och haft det stöd runt mig att jag orkat fortsätta söka hjälp. Hade jag lyssnat på "experterna" hade mitt liv sett exakt likadant ut. Fast kanske med betydligt mer tabletter. Nu har jag ett liv som går att leva.

Och jag ser hela tiden förbättringar. Även då sprutan varit ren tortyr denna gången så känner jag ändå att den hjälper mig. Den måste helt enkelt gilla S/M. Knasiga Enanton.

De senaste mornarna har jag kunnat sitta upp vid frukostbordet och äta. Sitta där, på en stol, som en normal vuxen människa och dricka mitt kaffe. Det ska inte tas förgivet.

Jag försöker tänka på det, minnas hur långt jag kommit, då jag blir utmattad av smärtor eller förbannad av att jag inte är "lagad än".

Så, vad sägs, ska vi kliva in i mackapären och åka ett år in i framtiden?

Kliv in kliv in för all del!

Såhär såg jag ut innan Enatonsprutorna.

Så här ung och fräsch är jag nu, under behandlingen.

Morr Spott och Fräs

Jag har varit strandad utan internet alldeles för länge. Nu äntligen har jag kunnat fixa problemet och är tillbaka i cyber världen igen. Tänk vad beroende man blir av att kunna surfa dagligen.

Enantonsprutan, den 12:e, har varit fruktansvärt stygg mot mig. Jag har biverkningar som gör fruktansvärt ont. Alla gamla godingar som till exempel värmevallningarna är i sitt esse igen. Det är fruktansvärt irriterande. Jag vill inte ligga på soffan mer, inte vila hela tiden eller plaska runt i badet för att lindra ryggen.

Samma dag som jag fick sprutan fick jag svåra magsmärtor. Det kändes som om något opererat i min mage och glömt sy igen den. Jag hade panik. Efter en timma orkade jag inte mer och det ringdes till en ambulans. Som tur var hann Tiparolen kicka in innan de kom och helt plötsligt låg jag där på soffan och flämtade efter andan helt smärtfri.

Nej, just nu är det faktiskt tufft.

Ska julpyssla hos min svägerska Sanna idag. Håller tummarna att ryggen lugnat sig så jag orkar. Kommer bli så förbannad om jag missar detta, har sett fram emot det jätte länge nu.

Du kanske kan känna en hint av bitterhet i dagens inlägg. Men smärtor och brist på Internet gör inte Elin glad.