Symptom

Det kluriga med Endometrios är att det finns många symptom som också går att para ihop med andra sjukdomar.

Själv har jag utstått flera undersökningar som skulle kunnat kännas onödiga om jag inte haft i åtanke att de utesluter fel sjukdomar så att Endometriosen kan stå kvar som en ensam ”segrare”. Ett väldigt lovande bevis på att det är Endometrios som jävlas är att en hormonbehandling hjälper mot symptomen eller att det ”helt enkelt inte kan vara någonting annat”.

Här följer några av symptomerna för Endometrios. De är individuella och vissa har alla, inga eller bara någon enstaka. (De symptomer som jag lider utav har markerats som Feta, och då det gäller mensen markerar jag de problem jag har om jag inte är på min hormonbehandling).

• Kronisk eller plötslig smärta i nedre bäckenet.
• Smärtsam mensvärk.
• Riklig mens.
• Diarré eller förstoppning när man har mens.
• Barnlöshet eller svårt att bli gravid.
• Missfall.
• Utomkvedsgraviditet.
• Smärtsamma samlag.
• Smärta efter samlag som kan vara i flera dygn.
• Ryggsmärtor.
• Bensmärtor som kan stråla från ryggen.
• Illamående.
• Bukkramper.
• Diarré och/eller förstoppning.
• Smärta i ändtarmen.
• Smärta när tarmarna/tarmgaserna rör på sig.
• Blod i avföringen.
• Ändtarmsblödningar.
• Koliksmärtor.
• Blod i urinen.
• Inkontinens, trängningar.
• Smärtor när man kissar eller har avföring
• Depression.
• Känslighet vid stötar då man till exempel sätter sig ner, hostar eller liknande.
• Feber.
• Infektionskänslighet
• Trötthet och utmattning.
• Sömnproblem.

"Tvivlar du på att du har Endometrios nu då?"
Citat från min underbara pojkväns då vi läste symptomerna tillsammans efter att min EX gynekolog tagit tillbaka min Diagnos för tredje gången.

Personligen anser jag att problem som Depression och Sömnproblem har att göra med problemet att hantera en konstant smärta. Blir man isolerad av smärtan och inte kan arbeta eller blir orolig hur räkningarna ska betalas är det inte direkt konstigt att man blir deppad och får svårt att somna.

Jag har en underbar pojkvän som lugnar ner mig då jag stressar upp mig, som gör mig fnissig då det är tungt och som låter mig gråta då det är för mycket. Jag tror att det räddar mig från att få dem symptomen. Och naturligtvis har jag en underbar familj och makalösa vänner som hjälper mig, hurrar då jag gör framsteg och som påminner mig om att jag inte är min sjukdom. Endometrios är bara en del av min vardag just nu.

Mitt första möte med Endometrios

Jag har slagits mot min Endometrios konstant i snart ett och ett halvt år. Innan det fick jag en härlig paus på två år då jag glömde att jag ens varit sjuk. Det är spännande hur kroppen kan glömma de där outhärdliga stunderna då man är helt säker att man andas sitt sista andetag i livet.

Låt mig berätta första gången jag hörde ordet ”Endometrios”. Det var en riktigt New Age situation och jag måste intyga att jag inte hittar på en gnutta av detta, även då det hade varit en väldigt bra historia.

Jag arbetade i en möbelaffär i London då Endon hade visat sitt fula nylle för första gången. Efter en vecka parkerad i den fula medaljongpyntade soffan var jag tillbaka på arbetet i ren protest mot min kropp. Faktiskt hade jag en relativt bra dag och stod i kassan med min polska arbetskamrat då en kvinna kommer in för att köpa bekväma mattor till sin yoga klass. Jag hade sovit dålig den natten så jag hade absolut ingenting emot att min kollega tog denna flummiga kunden som snart började läsa min arbetskamrats aura. Hade jag himlat mer med ögonen så hade de nog fastnat ut-och-in. Då kvinnan slängt sig med en massa klassiska trams fraser ville hon läsa min aura. För att bli av med henne lät jag henne flaxa med händerna runt mig en stund. Men hon stannade till med händerna över min mage, rynkade på ögonbrynen och sa sedan bestämt:

”Du måste till en läkare med detsamma. Har du bruna flytningar, blöder du oregelbundet, kan du inte sova för att du har ont...”

Kortfattat så radade hon upp alla mina symptomer och som du ser drog hon sig inte för att nämna dem som inte var så roliga att dela med sig till sin arbetskollega som glatt tjuvlyssnade.

”Du måste till akuten så snart du kan. Var inte rädd, det är inte farligt men du har Endometrios och kommer bli mycket värre om du inte får hjälp med detsamma.”

Jag bara stirrade på henne. Hon stirrade tillbaka. Det verkade som att min aura var rena läkarjournalen och nu använde hon ord som jag absolut inte kunde förstå, jag hade ju precis lärt mig vad Durkslag hette på engelska!

”Här är mitt telefonnummer. Jag kan följa med dig... bara du går.”

Hon skrev ner mobilnumret, hemnumret och sitt namn på en lapp och gav det till mig.

”Går du inte nu kommer de bli tvungna att göra en titthålsundersökning på dig.”

Hon återgav mina symptom så väl att jag blev skräckslagen, blev så chockad av hennes ord att jag slängde lappen.

Jag gick aldrig.

Flera månader senare, med värre smärta än jag någonsin känt förut låg jag i en metallsäng med vita tunna lakan över mig, med tunna sjukhustrosor och konstiga höga strumpor, påväg till min första titthålsoperation.

Det var mitt första möte med min Diagnos och nu sitter jag här... fem år senare och väntar på min remiss till Endometrioskliniken i Uppsala.